Bröderna utvisas efter 13 år – trots att pappan är svensk

15-årige Arsh får hjälp av sin storebror Falak att ta sig ur bilen. Sedan deras mamma Sadia Umar låstes in i Migrationsverkets förvar i juni har bröderna Falak och Adan, 17 och 18 år, tagit på sig ett stort ansvar för sin bror.

Arsh har autism, epilepsi och en grav mental retardation. Hans intellektuella nivå motsvarar en tvåårings. Han kan inte uttrycka sina egna tankar och behöver hjälp med att gå på toaletten, klä på sig och ta sina mediciner, enligt orosmoment från rektor och lärare.

Under intervjun vilar Arsh ofta huvudet på Falaks axel.

– Hela situationen är förvirrande för honom och han har gått tillbaka i sin utveckling. Nu har han gått tillbaka till att skrika och slå i väggarna, säger Falak.

Det var för Arshs skull som familjen åkte på en glassutflykt till Vaxholm med båt, som de ofta gjorde. Men den här gången stoppades de av polis som förde mamman, som har ett utvisningsbeslut sedan 2022, till häktet i Märsta.

Bröderna har under större delen av sitt liv levt i limbo efter att Migrationsverket i två asylprocesser ansett att de och deras mamma inte har behov av skydd och därför borde utvisas. Detta trots att brödernas pappa, Umar Daraz, och yngre halvsyskon är svenska medborgare och att de bott större delen av sina liv i Sverige.

Umar gifte sig med barnens mamma i Pakistan 2005 och kom till Sverige 2010. Året därpå följde mamma Sadia och de tre barnen efter.

2012 slutade Umar familjen och fick barn med en ny kvinna. Förra året flyttade han tillbaka till sin första familj och i mars i år gifte han om sig med Sadia. Han är svensk medborgare sedan 2021.

Barnen säger att de har en bra relation med pappan. Men enligt Migrationsverkets presschef Jesper Tengroth har familjen inte visat att det finns ett starkt samband mellan barn och pappa.

– Det måste finnas en enhetlig helhet där man tittar på hur relationen ser ut, och här har både vi och rätten kommit fram till att det inte finns tillräckligt med umgänge för att barnen ska få uppehållstillstånd, säger han.

Sönerna reagerar starkt på Migrationsverkets slutsatser.

– Det är vansinnigt. Hur ska de veta hur vår relation med pappa har varit om de inte har varit där och sett hur det är? Adan undrar och Falak fyller i:

– Bara för att våra föräldrar var skilda betyder det inte att vi har en dålig relation till vår pappa.

Enligt sönerna har de alltid haft kontakt och gjort aktiviteter med Umar.

– Han och jag brukade spela schack. Jag var inte direkt någon mästare, men jag var bättre än pappa, säger Adan.

Falak berättar att han och pappan spelade mycket basket tillsammans. Men tillägger att mycket av Umars tid gick till deras yngste bror.

– Han var med Arsh mycket eftersom vår bror behöver så mycket stöd.

I en annan del av Stockholm bor deras fyra yngre halvsyskon, Umars andra kulle, som under tiden blivit svenska medborgare.

– Det är svårt att förstå varför Migrationsverket gör skillnad på oss och våra halvsyskon. Han är lika mycket vår pappa, säger Adan.

Under DN:s första besök i familjens lägenhet, Umar är utomlands på jobbet. Vi ses igen när han kommer hem.

Anledningen till att bröderna inte bodde hos honom när han och mamman skildes var delvis på grund av Arshs funktionsnedsättning, säger han.

– Hans tillstånd kräver trygghet och rutin, så han kan inte byta hemmiljö särskilt ofta. Dessutom bodde jag i en mindre lägenhet på den tiden och kunde inte erbjuda dem att flytta in hos mig, säger han.

För bröderna är det omöjligt att tänka sig ett liv utanför Sverige, säger Adan som var fem när han kom hit. De anser att de inte kan hållas ansvariga för föräldrarnas beslut att flytta till Sverige.

– Jag har inga minnen från Pakistan och känner ingen där. Jag ser Sverige som mitt hemland och har aldrig känt mig annorlunda eller diskriminerad, säger Adan.

Jesper Tengroth påpekar att beslutet bygger på en helhetsbild.

– I den samlade bedömningen – som även omfattar barnens anknytning till Sverige i övrigt, alltså förutom fadern – har både vi och domstolen kommit fram till att det inte finns skäl för dem att få uppehållstillstånd i Sverige, han säger.

Fadern tillhör de kristna i Pakistan minoritet och familjen tror att de riskerar förföljelse och utsatthet i hemlandet, vilket stöds av en rapport från svenska UD. Enligt samma rapport kan personer med funktionsnedsättning, liksom autisten Arsh, räkna med att hamna utanför samhället och förlora livsviktig vård och stöd som han får i Sverige.

Enligt familjen har Arsh ett så stort behov av vård och stöd för sin fortsatta utveckling att hans hälsa är i fara om han återvänder till Pakistan. Det håller inte Migrationsverket med om.

– Barn som Arsh ses som ett straff från Gud. Det finns varken vård, skola eller aktiviteter för dem, säger Falak.

Han säger att bröderna inte behärskar urdu och därför inte kan fullfölja sin skolgång i Pakistan.

– Det blir omöjligt. Vi kan varken läsa eller skriva urdu och måste börja om från början.

Konventionen om barnets rättigheter blev svensk lag 2020. Därför måste svenska myndigheter ta hänsyn till barnets bästa i alla beslut som fattas angående ett barn. Jesper Tengroth menar att Migrationsverket har gjort det i besluten som rör familjen.

– Vi ser till helheten, vad som kan vara bäst för barnet. Men det betyder inte alltid att det som är bäst för barnet är att det blir precis som barnet vill. Dessutom måste detta ställas mot bestämmelserna i utlänningslagen om reglerad invandring.

På vilket sätt anser Migrationsverket att det är bäst för autisten Arsh att återvända till Pakistan?

– I det här fallet bedöms kopplingen vara starkast med mamman som ska utvisas. Det har prövats flera gånger. Dessutom är vår uppfattning att det finns vård i hemlandet.

Umar tror att han är kapabel att ta hand om sönerna om mamman utvisas.

– Jag ska ta hand om dem på alla sätt en pappa ska, säger han.

I december kom det senaste beslutet från Migrationsverket som slår fast att barnen och deras mamma inte behöver skydd och att det inte finns en tillräcklig anknytning till pappan.