Höstdagjämningen är den tidpunkt i september då solens centrum passerar rakt över ekvatorn på sin skenbara bana över himlen, och dag och natt blir nästan exakt lika långa över hela jorden. Den infaller vanligtvis den 22 eller 23 september och markerar samtidigt att den astronomiska hösten börjar på norra halvklotet.
Vad betyder ordet höstdagjämning?
Ordet dagjämning syftar på att dagen och natten är jämnstora, ungefär lika långa. Astronomiskt handlar höstdagjämningen om det ögonblick då solen i sin bana passerar himmelsekvatorn, den tänkta linje på himlen som är en förlängning av jordens ekvator rakt ut i rymden. Passagen sker två gånger per år: en gång på väg mot söder i september och en gång på väg mot norr i mars. Höstdagjämningspunkten är namnet på just den punkt på himlen där passagen i september äger rum.
Vid vilken tidpunkt i september infaller höstdagjämningen?
Höstdagjämningen infaller inte på ett fast datum i kalendern, utan glider mellan den 22 och 23 september. Orsaken är den samma som gör att februari ibland behöver en extra dag i skottår: jordens faktiska bana runt solen tar inte exakt 365 dagar, utan knappt sex timmar till. De timmarna byggs upp under fyra år och jämnas ut med en skottdag, vilket gör att tidpunkten för höstdagjämningen sakta vandrar inom sitt tvådagarsintervall beroende på var i skottårscykeln ett givet år ligger.
Blir dag och natt exakt lika långa?
I praktiken är skillnaden liten men mätbar. Solen står inte som en punkt på himlen utan som en skiva med viss bredd, och ljuset bryts något när det passerar genom atmosfären nära horisonten. Båda effekterna gör att solen syns lite innan den geometriskt borde och lite efter att den geometriskt borde ha gått ner, vilket ger dagen några extra minuter jämfört med natten. Namnet dagjämning ska därför läsas som “ungefär lika”, inte som en millimeterexakt delning av dygnet.
Hur märks höstdagjämningen när hösten tar över efter sommaren?
I Sverige är höstdagjämningen den punkt då dagsljuset går från att kortas i ett lugnt tempo till att minska betydligt snabbare, i alla fall fram till vintersolståndet i december. Solen står lägre över horisonten vid middagstid för varje vecka som går, skymningen infaller tidigare på eftermiddagen och morgnarna blir mörkare även om man går upp vid samma klockslag som under sommaren. Den snabba förändringen beror på att solens bana över himlen lutar som mest kring dagjämningarna, medan förändringen går långsammare nära solståndens tidpunkter i juni och december, då solens höjd över horisonten i praktiken planar ut några veckor i taget.
Skillnaden mellan höstdagjämningen och årets andra vändpunkter
Tillsammans med vårdagjämningen i mars, sommarsolståndet i juni och vintersolståndet i december utgör höstdagjämningen en av fyra astronomiska vändpunkter som delar in året i årstider. Solståndens tidpunkter markerar när solen står som högst eller lägst på himlen, medan de två dagjämningarna markerar de punkter mitt emellan, då dag och natt är som mest jämnstora. Vårdagjämningen är dessutom den fasta referenspunkt som används vid beräkningen av påskens datum, även om den beräkningen i praktiken utgår från ett fast almanackadatum snarare än den astronomiska tidpunkten för det aktuella året.
Höstdagjämningen på södra halvklotet
Höstdagjämningen är samtidig för hela jorden, men den betyder olika saker beroende på var man befinner sig. På norra halvklotet inleder den hösten, medan samma astronomiska ögonblick på södra halvklotet räknas som vårens dagjämning, eftersom säsongerna där är omvända. Ett halvår senare, vid vad som på norra halvklotet är vårdagjämningen i mars, är förhållandet i sin tur omvänt: då inleds hösten söder om ekvatorn.
Märks höstdagjämningen olika beroende på var man bor?
Effekten av höstdagjämningen är långt ifrån lika stor på alla platser på jorden. Nära ekvatorn är dag och natt redan i vanliga fall nästan lika långa året om, eftersom solens bana där alltid står högt oavsett årstid, så dagjämningen passerar utan att märkas nämnvärt i vardagen. Ju längre norrut eller söderut man befinner sig, desto större är skillnaden mellan sommarens ljusa och vinterns mörka dygn, och desto tydligare känns det när balansen mellan dag och natt tippar över vid just höstdagjämningen. I norra Sverige, långt över polcirkeln, är kontrasten som störst: några månader senare uteblir solen helt under vintersolståndet, för att sedan lysa dygnet runt vid sommarsolståndet.
Höstdagjämningen är ingen röd dag
Till skillnad från de dagar som räknas upp i den svenska helgdagslagen har höstdagjämningen ingen ställning som helgdag eller ledig dag. Den är ett astronomiskt fenomen som infaller på samma sätt varje år oavsett veckodag, medan röda dagar, helgdagsaftnar och arbetsfria dagar styrs av en helt annan logik i lagen om allmänna helgdagar. De två systemen råkar bara dela på ordet “dag” i vardagsspråket, inte på någon gemensam beräkningsgrund.
Vanliga frågor
Infaller höstdagjämningen alltid den 23 september?
Nej. Tidpunkten glider mellan den 22 och 23 september beroende på var i den fyraåriga skottårscykeln man befinner sig, eftersom kalenderåret inte är exakt lika långt som jordens faktiska bana runt solen.
Är höstdagjämningen en röd dag?
Nej. Den är ett astronomiskt fenomen, inte en helgdag reglerad i lag, och saknar all koppling till de dagar som räknas som röda i Sverige.
Vad är skillnaden mellan höstdagjämningen och vårdagjämningen?
Höstdagjämningen inleder den astronomiska hösten på norra halvklotet i september, medan vårdagjämningen i mars inleder våren. På södra halvklotet är förhållandet omvänt: samma tidpunkt i september räknas där som vårens dagjämning.
Blir dag och natt exakt lika långa vid höstdagjämningen?
Nästan, men inte helt exakt. Solens skiva har en viss storlek och ljuset bryts något i atmosfären, vilket gör att dagen på de allra flesta platser är några minuter längre än natten just den dagen.
