Robert Sten (S), ordförande i omsorgsnämnden i Sandvikens kommun, förklarar med ett lugnt och välslipat politikermöte att den nya, nedtonade menyn för kommunens äldre är resultatet av en organisationsförändring. Tja, det låter bra, eller hur? En lösning som låter som att den ska göra allas liv bättre, men som i verkligheten bara gör det svårare att välja mellan potatismos och… mer potatismos.
Tidigare, berättar Sten, hade de vaktmästare som levererade matlådorna. Vaktmästare! Man kan nästan höra ljudet av deras cyklar som skriker på grusvägarna, med matlåda i korgen och vinkar till varje vårdtagare på vägen. Men inte längre. Nej, de lyckliga tiderna är över. Tills vidare har tjänsterna flyttats till tekniska kontoret. Tekniska kontor! Ja, där vet man verkligen hur man får en köttbulle levererad snabbt och effektivt – eller kanske inte alls.
Och vad betyder “vårdtagare” egentligen? Är det någon slags ny titel, som VD fixad med mindre lön och mer gröt? Nej, Robert försäkrar oss att det inte handlar om besparingar. Absolut inte! Det är bara ett sätt att lösa ett problem. Vilket problem, undrar man? Jo, det visar sig vara problemet att de äldre kan ha haft för många val tidigare. Det kan inte vara hälsosamt att behöva välja mellan två rätter.
“Robert Sten tror inte att det finns någon oro för att vårdtagare ska bli undernärda” (citat Abetarbladet 8 december). Vilket kan tolkas som att de gamla inte kommer att svälta ihjäl, precis som han har löst världens hunger med en enda meningslös förändring.
Och vi ska förstås vara tacksamma för detta lysande exempel på kommunal vård i världsklass.
Mats Lundqvist Escobar
