Vi har flyktingfängelser i Sverige. Migrationsverkets låsta “administrativa försvar” heter inte så, utan de upplevs som fängelser. Även om det vanligtvis krävs mycket för att häkta någon, låser vi in folk där – inte för att de har begått ett brott, utan för att de kanske försöker undvika utvisning.
Att sitta inlåst på ett häkte kan upplevas som svårare än att fängslas som kriminell. Brottslingar vet varför de straffas – personer som har sökt men fått avslag på asyl har inte gjort något olagligt. Häktning av brottslingar är tidsbegränsad – häktade sitter inlåsta på obestämd tid. Brottslingar släpps på fri fot – fångar deporteras tillbaka till det land de fruktar och har flytt.
Fångar tvingas ge upp sin integritet och dela sovrum med främlingar. Utevistelse sker på en rastgård. Livet styrs av andra: Måltider är schemalagda, isolering uppstår och besökstiderna är begränsade. Många är placerade långt från sina familjer.
Svensk vårdnad är på något sätt humanare än andra länders. Men förvar används mer än vad lagen föreskriver och de frivilligorganisationer som besöker förvar säger att de oftare ser personer med stora vårdbehov som har varit inlåsta. De träffar äldre – i vissa fall demenssjuka – och personer med funktionsvariationer, som behöver hemtjänst för att ta sig ur sängen och gå på toaletten.
Internationell forskning visar att risken att till exempel utveckla posttraumatisk stress (ptsd) fördubblas vid frihetsberövande.
I mitten av november berättade de häktade i Mölndal hur de tvingas ta hand om en 86-åring med demens, eftersom Migrationsverket inte har ansvar för vården och samarbetet med kommun och region kring sjuka fungerar ofta dåligt. . Andra äldre personer med demens sägs ha blivit förvirrade och förvärrade av stressen av att bli inlåst.
Utsatta personer som inte själva ska omhändertas låss också in om de är beroende av någon som är frihetsberövad. Bland dem finns barn och även unga vuxna med funktionsnedsättning som bor hos en förälder. Under det senaste året har Rädda Barnen uppmärksammat hur häktningsperioder av föräldrar leder till ohälsa även hos barn som lever utanför häktet.
Att vara sjuk utan att få hjälp är läskigt. Förvaren är inte byggda för att ta hand om sjukdomar – inte ens den ohälsa som skapas på plats. Internationell forskning visar att risken att till exempel utveckla posttraumatisk stress (ptsd) fördubblas vid frihetsberövande. Nästan alla utvecklar psykiska problem under sin tid som inlåst.
Barnforskning visar också att psykiatriska diagnoser är tio gånger vanligare hos barn i denna situation jämfört med tiden före frihetsberövandet. Utvecklingen av sjukdomen kommer snabbt, redan efter en månad är skillnaderna mellan de som sitter häktade och de som inte gör det tydligt. Som vuxen kan du bli omhändertagen i ett år.
Sjukvård är en rättighet och även asylsökande, vars rätt till sjukvård har begränsats, måste till exempel få behandling för svår psykisk ohälsa, som PTSD. Men det som erbjuds på förvaret är framför allt supportsamtal. I praktiken nekas de därför vård: Asylsökande som lever i samhället i övrigt har tillgång till den evidensbaserade behandlingen, det gör de häktade sällan – trots att behovet ofta är större.
Beslutet att häkta ska enligt lagstiftningen vara proportionerlig – för den omhändertagna får friheten inte inskränkas mer än nödvändigt. Beslutet ska också vägas mot risken för att personen avviker. Och visst kan en person som inte kan ta sig ur sin rullstol avvika, men hur stor är risken, i proportion till lidandet, för den som blir sängliggande i avsaknad av ordentlig hjälp?
Visst kan en person som inte kan ta sig ur sin rullstol avvika, men hur stor är risken, i proportion till lidandet, för den som blir sängliggande i avsaknad av rätt hjälp?
Svensk vårdnad har upprepade gånger kritiserats i vårdfrågor, bland annat av justitieombudsmannen och Migrationsverkets etiska råd. Kommuner och regioner anser sig inte kompenserade för vårduppdraget och Migrationsverket har velat ha en tydligare ansvarsfördelning – för de häktades skull, men också för att deras anställda drabbas av det lidande de ser.
Numera är förvaren ofta fullbelagda och den förvarsutredning som snart kommer att presenteras förväntas föreslå både fler platser, längre tid och sänkt tröskel så att fler kan låsas in. Trots det berörs vårdfrågan knappt – regeringen har uttryckligen uteslutit den i utredningsdirektiven.
De frivilligorganisationer som besökare på häktet förtvivlar över hur lätt även personer med stora vårdbehov låses in. Enligt lagstiftningen ska beslutet om häktning vara proportionerligt – önskan att ha någon lättillgänglig för utvisning ska vägas mot frihetsinskränkningen och dess konsekvenser. Utifrån mottot “frihet ska vara huvudregeln” lyfter frivilligorganisationerna fram de många alternativ till vårdnad som finns. Den borgerliga regeringen borde ha samma paroll.
När staten har total kontroll över en person, när någon är frihetsberövad och därmed förhindrad att söka hjälp ska tillgången till vård vara god. Att människor sitter häktade trots att de inte kan få den hjälp de behöver är ett symptom på det större problemet: Utvisningspolitiken har tappat alla proportioner.
Läs mer:
Frida Johansson Metso: Med de nya lagarna kommer kvinnor att utvisas om de anmäler sin förövare
Frida Johansson Metso: I Europas skogar försvinner flyktingar och dör i ett nyskapat ingenmansland
