“Längdskidåkningspojkar” på Viaplay är din perfekta introduktion till det norska skidlandslaget för herrar – om du är i behov av en. Och varför inte.
Här följer vi de norska skidåkarna på nära håll och intensivt i en minidokumentärserie i några halvtimmes långa avsnitt. Här är de tre som toppade masstarten i världscuppremiären i Ruka förra helgen, Harald Østberg Amundsen, Jan Thomas Jenssen, Martin Løwstrøm Nyenget. Här finns förstås även Johannes Høsflot Klæbo och Andreas Fjorden Ree.
Seriöst, läs dessa namn högt för dig själv en gång till: Høsflot Klæbo, Fjorden Ree, Løwstrøm. Var får de allt ifrån? Vackrare och snyggare dubbel- och efternamn får man leta efter. Vad har vi att erbjuda? Calle Halfvarsson, Jens Burman.
Jo, den norska minidokumentärserien berättar framför allt om den enorma konkurrens som finns i det norska laget, elva skridskoåkare (minst) som förmodligen alla skulle ta en plats i det svenska laget, och alla elva är också mycket troliga medaljkandidater i ett kommande VM – om de ens kommer med i det norska laget. Miniserien har undertexten “allt eller inget”, och det är precis vad det handlar om som norsk skridskoåkare.
Det sägs några gånger i serien att det är “på liv och död”, och det är kanske inte ett uttryck att strö på i vår våldsamma samtid, men när man ser och hör en av de norska ryttarna i inledningen av del två, så kl. förstår åtminstone lite av allvaret.
Jag vet faktiskt inte vilken av skridskoåkare det är (producenten tycker tydligen att vi svenskar känner igen varenda norsk skridskoåkare), men han säger efter sin insats i den norska premiären i Beitostølen: ”Jag var så dålig att jag funderar på att hänger mig själv.”
Låter kanske värre än vad det är, ja, visst gör det det, men en sådan monumental besvikelse och ett sådant spontant självförakt möter man inte varje dag. Kameran fångar allt, detta är inget skämt för mig.
Som en av ryttarna säger vid ett annat tillfälle: “Det gäller hela min framtid, ekonomi, jobb.” Du tror honom. I Norge är en medaljör för alltid ingraverad i det norska folkets medvetande. Vi svenskar förstår nog inte riktigt vad skidåkning innebär i Norge. Det är verkligen inte så mycket lek.
Den som kanske står i fokus under inledningen av serien är den norske tränaren Stig Rune Kveen (Stig Rune är också tung…) – han har kanske det förbannadeste jobbet i hela Norge: Att plocka ut de fyra skridskoåkare som ska så småningom få åka olika distanser i sitt eget VM på hemmaplan, i Trondheim, februari–mars nästa år. Kan någon skridskoåkare från någon annan nation klämma sig in på pallen under detta VM? Helvetet vet.
Som intro till det den svenska skidsäsongen fortsätter SVT:s Johan Kücükaslan sin serie “Kallprat” med de svenska skidåkarna och skidskyttarna. Han gjorde det bra förra säsongen, han har börjat bra den här säsongen också. Kanske blir han ibland lite för förtjust i att det är så avslappnat och så mysigt och att “vi har så roligt”. Ja, ja, men visst. Bara sakta ner lite så går det säkert bra.
Damerna säkrade en plats i fotbolls-EM nästa år, bra gjort, men det svenska laget gjorde varken mer eller mindre än man kunde förvänta sig, 8-0 sammanlagt mot ett uruselt Serbien. I SVT försökte man prata upp matchen till någon sorts avgörande VM-semi, men inte ens Chris Härenstam klarade det. Men han informerade oss hur effektiv fotbollen blir om du spelar med bara en eller två slag.
Det hade man aldrig tänkt på förut, tack Chris. Mästerlig analys.
Viaplay sände denna vecka direkt från trupputtagningarna till “4 Nations Face-Off” som spelas i Kanada i februari nästa år. Det var bra, nördigt som fan, och både “Foppa” Forsberg och Aftonbladets Per Bjurman bidrog med bra analys på länken. Spelade i Montreal och Boston och kommer att bli hockeyns höjdpunkt nästa år.
Läs mer:
En intressekris hotar supermakten Norge
