För att verkligen utrota hungern måste vi börja se människor i hungerdrabbade områden som ledare och förändringsagenter, med potential att driva positiv utveckling för sig själva och sina samhällen, skriver Malin Flemström.
Idag lever 733 miljoner människor världen över i hunger. De allra flesta bor på landsbygden i länder med utbredd fattigdom och livnär sig på småskaligt jordbruk. Tyvärr ses människor som lever i hunger ofta som passiva mottagare av bistånd – ett synsätt som är både förlegat och ineffektivt. För att verkligen utrota hungern måste vi börja se människor i hungerdrabbade områden som ledare och förändringsagenter, med potential att driva positiv utveckling för sig själva och sina samhällen.
Att bekämpa hunger handlar inte bara om att fylla behovet av mat för dagen, utan handlar minst lika mycket om att stärka individers och samhällens egenmakt. När människor ges kunskap och verktyg att ta kontroll över sina egna liv växer de till ledare som kan bygga samhällen som står emot både hunger och fattigdom.
På Hungerprojektet vi ser konkreta exempel på hur individer driver utveckling i sina samhällen, där utbildning, jämställdhet och ledarskap blir centrala drivkrafter. Det är dessa hörnstenar som gör en framtid utan hunger möjlig.
I Etiopien har tidigare maktlösa kvinnor blivit ledare i sina samhällen genom utbildning och verktyg för att bygga hållbara gårdar och starta egna företag. Genom stöd har tusentals småskaliga bönder fått möjlighet att använda och bevara näringsrika grödor som länge odlats lokalt i regionen, men som tidigare inte setts som en resurs för försörjning.
Dessa bönder har inte bara lyckats förbättra sin egen familjs näringsintag, utan har också delat med sig av sin kunskap till andra och stärkt hela lokalsamhället. Det är ett konkret exempel på hur små insatser kan göra stor skillnad.
I Bangladesh har en grupp kvinnor som tidigare aldrig skulle ha kunnat föreställa sig sig själva som företagare, fick stöd genom ledarskapsutbildning och tillgång till mikrokrediter. Idag driver de egna företag som inte bara försörjer sina familjer, utan också skapar jobb åt andra.
Det är kvinnor som går från att leva under fattigdomsgränsen till att bli entreprenörer och ledare. Vad de har uppnått är en påminnelse om att hunger inte bara handlar om mat – det handlar om möjligheter, självförtroende och egenmakt.
Vi i den rikare delen av världen behöver också ändra vårt synsätt. När vi stödjer människor som lever i hunger genom att ge dem möjlighet att påverka sitt eget öde, investerar vi i hållbara lösningar som bygger hela samhällen. Enbart akut hjälp räcker inte. Verkligt stöd handlar om att ge människor långsiktiga möjligheter – utbildning, jämställdhet och ledarskapsutveckling som leder till strukturella förändringar och en framtid där samhällen står starka och motståndskraftiga.
Att se människor som att leva i hunger som förändringsagenter är att ge dem nyckeln till att komma ur hungern en gång för alla. Och det fungerar. I områden där The Hunger Project arbetar har andelen barnäktenskap minskat med över 27 procent, andelen kvinnor som driver egna företag har ökat med 25 procent och hungern har minskat med 25 procent under de senaste tio åren. Dessa resultat visar att när människor ges rätt stöd och rätt verktyg, sker verklig förändring.
För att möta de globala utmaningarna med ökad hunger och ohållbarhet måste vi börja med att stärka lokala krafter. Det handlar om att ge människor bättre förutsättningar, så att de kan driva sina samhällen mot de visioner de ser framför sig.
Låt oss stå upp för en ny syn på hunger och mänsklig kapacitet, där ingen ses som passiv utan där alla bjuds in att bidra. Det är först när vi ser oss själva som medspelare i denna omställning som vi kan åstadkomma verklig och hållbar förändring.
Världens utmaningar känner inga gränser. Det vi behöver är en global satsning där vi tillsammans lyfter fram potentialen och kraften hos alla människor, och ser dem som de ledare de är – och kan bli.
Malin Flemström
VD, Hungerprojektet Sverige
