När Internationella brottmålsdomstolen ICC förra veckan utfärdade en arresteringsorder mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och den nu avsatte försvarsministern Yoav Gallant, jublade många palestinska vänner. Det är fullt förståeligt. Det finns en lättnad i sig att domstolen uttalar sig om misstankarna om att Israel använde svält och undanhållande medicin som vapen och medvetet riktade in sig på civila i stor skala.
Du får enl internationell rätt genomför helt enkelt inte ens ett rättvist krig, som Israels svar på Hamas-massakern den sjunde oktober förra året, med den typen av metoder. Krigets lagar gäller både vem som angriper först och vem som försvarar.
Krigets lagar gäller både vem som angriper först och vem som försvarar.
Men kommer domstolens beslut att få någon effekt i praktiken? Det är tyvärr svårare att se, utöver kanske Netanyahus och Gallants resemöjligheter. På hemmaplan kommer Netanyahu faktiskt att kunna använda domstolsbeslutet för att både stärka sin egen makt och fortsätta sin nedmontering av den israeliska demokratin.
En av de första regeringsbesluten efter arresteringsordern var en förändring av reglerna som tillåter misstänkta terrorister att hållas i förvar utan rättegång. De reglerna har hittills nästan bara använts mot palestinier, men åtta extremistiska judiska bosättare från Västbanken sitter också för närvarande i sådant förvar. Nu beslutade regeringen att denna åtgärd i praktiken kan endast användas mot icke-judaralltså en indirekt rasistisk lagstiftning. Försvarsministerns uttalanden ger mer eller mindre våldsamma bosättare grönt ljus att fortsätta attackera palestinier.
När Netanyahu rasande anklagade ICC för antisemitism och hyckleri fick han ett brett stöd från såväl politiker som vanliga israeler. En viktig anledning är att israelisk media under det senaste året eller så visade knappt något alls från det som hände i Gaza. Få israeler tar del av den seriösa och kritiska bevakningen i till exempel det internationellt välrenommerade Haaretz, och de stora tv-kanalerna har varit obekymrade given plats åt propaganda för etnisk rensning och folkmord.
När regeringen förra hösten skickade polisen för att stänga ner Al Jazeeras nyhetsrum i Ramallah, få i israelisk media protesterade. Det är sant att Al Jazeera tog parti för Hamas och publicerade vad som var ren terrorförhärligande. Men i en demokrati leder detta inte till att ett nyhetsrum förbjuds.
Den frihet och rättigheter som judiska israeler otvetydigt åtnjöt har inte utvidgats på lika villkor till arabiska eller drusiska medborgare.
Nu har Netanyahu gått längre på den inslagna vägen och introducerat sanktioner specifikt mot Haaretz, uttryckligen som straff för tidningens ledande publikation om kriget. Inga statligt finansierade institutioner kommer hädanefter att prenumerera på eller annonsera i tidningen, och dess anställda beordras också att inte prata med Haaretz-reportrar.
Den israeliska demokrati har alltid varit mångskiktat. Den frihet och rättigheter som judiska israeler otvetydigt åtnjöt har inte utvidgats på lika villkor till arabiska eller drusiska medborgare. Deras ägande har aldrig varit säkert, men de har kunnat tvingas bort från sitt land för att ge plats åt judiska bosättningar. Det gäller både inom Israel och givetvis på Västbanken och in Östra Jerusalem.
Nu inskränks dock rättigheterna alltmer även för judar. Ett exempel är polisen våldsam hantering av anti-regeringsdemonstrationer, med vattenkanoner och massgripanden även mot familjerna till dem som hålls som gisslan av Hamas.
Inför den 7 oktober uppslukades Israel av omfattande protester mot Netanyahus försök att klippa vingarna för den oberoende rättsstaten. Han vill att en enkel majoritet i Knesset ska kunna åsidosätta högsta domstolens avgöranden och öka den politiska makten över utnämningar av domare. Han har sedan dess också förbjudit riksåklagaren att tillsätta en oberoende utredning om hur Hamas-massakrerna kunde ske.
Ironiskt nog är det detta förmodligen en anledning till att ICC agerade som de gjorde. Domstolen ingriper vanligtvis inte mot länder med fungerande oberoende rättssystem. Men Benjamin Netanyahu tycker inte att Israel ska ha något sådant.
Läs mer:
Isobel Hadley-Kamptz: Nej, Trump vann inte eftersom Kamala Harris var för vaken
Erik Helmerson: Netanyahu leder Israel till avgrunden
