Skivrecension: Michael Kiwanuka – ”Small changes”

Ända sedan Michael Kiwanuka slog igenom med sin jordnära debut “Home again” 2012 har jag förknippat både honom och hans publik med stickade koftor och platta skor – och misstänkt att förmågan att uppskatta den brittiska artistens dämpade och retro -färgad gitarrsoul korrelerar med ens vuxenpoäng.

På den fjärde fullängdaren “Små förändringar” låter den 37-åriga Kiwanuka mer mogen än någonsin. Han tar sig inte långt från sin klassiska mix av soul, folk och psykrock, men de nya inslagen av sofistikerad soulpop a la Sade och 90-talets acidjazz gör ändå att vissa spår landar annorlunda. På “Floating parade” och “The rest of me” påminner Kiwanuka mer om Seal och mindre om 70-talsartisten Bill Withers som han alltid jämförs med.

Produktionen är återigen signerade Danger Mouse (Gorillaz, Black Keys) och Inflo (Sault, Adele). Duon tog Kiwanuka till nya höjder 2019 på det självbetitlade, Mercury Prize-vinnande tredje albumet, där ett orkestralt ljudlandskap influerat av Isaac Hayes knöts ihop med skarpt låtskrivande som demonstrerade artistens allt starkare identitet.

Här, på andra sidan identitetssökandet, ligger Kiwanukas fokus på det rent musikaliska. Skapandet av “Små förändringar” handlade om att inte censurera några infall, har Kiwanuka berättat i intervjuer, hur cheesy de än må vara. En modig avsikt, men när musiken som ett resultat ibland känns som ett riktningslöst ingenmansland, där man måste anstränga sig för att behålla uppmärksamheten, undrar jag om det trots allt var rätt väg att gå.

En triptyk av låtar lyfter skivan från det mediokra. I “Lowdown (del 1)” passar titeln perfekt med soundet: en slarvig, melankolisk sjuttiotalsfräs som verkar rulla över golvet. När den sömlöst övergår till “Lowdown (del 2)” dyker ett gitarr- och stråkjam upp i bästa Pink Floyd-anda som fanns på förra albumet. I den tredje guldklimpen “Följ dina drömmar” slåss Kiwanuka, självtvivelens kung, mot sin inre kritiker med övertygande sång till tonerna av ett svävande och luftigt arrangemang – som för att gå vilse.

Bästa spår: “Lowdown (del 1)”, “Follow your dreams”

Läs fler cd-recensioner och alla texter om musik